Formen gryr

Rickard: Idag när jag var ute och körde progressiva långintervaller i Hagaparken hittade jag en sten som jag var tvungen att vända på. Och vad låg där och gömde sig om inte en begynnande sommarform.

De senaste veckorna har mitt imaginära löparjag hakat av mig själv när vi tryckt på i spåren. Det har känts som att benen varit fulla med maizena. Men när vi släppte på idag så hängde jag äntligen med och fick se soluppgången för den sub 40-mil som är tänkt att komma lagom till industrisemestern.

Följer också utvecklingen i Himalaya med ett halvt öga. Den kommande månaden kommer många toppförsök att göras och jag läste att man bara i BC på Everest nordsida nu kan räkna till över 180 tält.

Min sommarvisa

Rickard: Du ska inte tro att det blir sommar ifall inte nån sätter fart. Efter en vinter fylld med långa konditionspass har det blivit dags att bygga mer kvalitetskött. In i gymmet, upp i backar och mosa mjölksyra. Men att motivera sig själv att få Mont Ventoux-muskler är ingen lätt sak, därför har jag tagit hjälp av två tränare. Under varje pass vakar någon av dessa män över mig och ger mig kraft att pusha lite till.

Eftersom vi umgås åtminstone sex pass i veckan kan det vara på sin plats att jag presenterar dem för er.

Gil Reyes - legendarisk amerikansk fystränare och mentorernas mentor. Han tog en förvirrad tonårs-Agassi under sina vingar och förvandlade honom till en klok Grand Slam-mästare.

Kenneth Riggberger - världsrekordhållare i 10-kamp på 70-talet. En världsrekordsserie han för övrigt satte på en halvtimme. "Coach" Riggberger gjorde sedan man av Henrik Dagård genom sin stenhårda regim.