Idag nådde jag så äntligen över 8000 meter! Ni som följt bloggen vet hur tuffa mina förberedelser har varit den senaste månaden. Här följer en kort summering.
Dom långa, ringlande köerna i gryningen förbyttes snabbt till en relativt enkel uppstigning. Fick i mig bra med snacks på vägen och kände mig stark. Det kändes som att höjdmetrarna bara flög förbi. Och vilken fantastisk utsikt jag fick när jag väl var uppe! Klarblå himmel och sol. Passade på att njuta och hann faktiskt med att lusläsa DN och spela en och en halv timme Doodle Jump innan det var dags för nedstigning. Men då satte tröttheten in. Jag hade uppenbarligen överskattat min uthållighet. Tror att jag kan ha slumrat till ett par gånger men som av ett mirakel kom jag ändå ned oskadd.
Så avslutningsvis vill jag från baslägrets lugna vrå tacka för allt intresse och stöd jag fått på vägen, tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar