The fallen soldier

En kall februarikväll förra året förstod jag hur den legendariske fotografen Robert Capa måste ha känt när han framkallade det här fotot under spanska inbördeskriget 1936.

Av en slump lyckades jag nämligen fånga vinter-Rickard på bild. Man kan se hur mörkret och kylan har kastat sig över hans själ på samma sätt som en utsvulten bullterrier angriper ett torkat grisöra. Det här, mina vänner, är själva sinnebilden av en tom människa.

I´ll find my way home

Ni som känner mig vet vad den här bilden betyder. Vinter-Rickard är tillbaka. För er som inte känner mig ska jag berätta lite om denna varelse. På några karakteristiska punkter går det att skilja honom från sommar-varianten.

1. Han slutar umgås med människor i grupp.

2. Han lyssnar i princip uteslutande på Vangelis.

3. Han ägnar hela nätterna åt att google-eartha Afrika.

Detta, aningen hårigare väsen, är inte farlig för människan och livnär sig främst på inspirerande visioner och fysiskt hårda aktiviteter.

Minus 180-gradersvändning

Jag är en väldigt temperaturkänslig person. Framförallt nedåt. Jag vet faktiskt ingenting jag avskyr mer än kyla. Varje vinter utkämpar jag ett tyst och trotsigt krig mot kung Bore. Jag har aldrig under 20 grader hemma, går i princip aldrig ut och när jag måste gå till Konsum för att handla toapapper bär jag endast en tunn vårjacka. Accepterar jag vintern har jag förlorat. Så har jag tänkt. Problemet är att jag aldrig riktigt vinner.

Men eftersom det kan krypa nedåt 40 minus på 8000 meter har jag förstått att mitt ställningskrig kan bli ganska smärtsamt. Jag kommer därför att göra en 180-gradare och omfamna allt som har med kyla att göra. Krama ihjäl min fiende helt enkelt.

Jag börjar idag genom att applådera dessa fantastiska nyheter!

Fotnot

Köp större vandringskängor.

Vad gör man med en söndagmorgon?

Jo, det ska jag tala om för dig Glenmark. Varje man med lite självaktning leker Rocky emellanåt. Jag är inget undantag. 15 km runt Årstaviken och sen in i ladan för att göra chins i aptestiklarna. Min tanke är att göra minst 20 apor varje dag. Och när året är slut ska dom avklaras på raken.

Fest på söder

Lördag och jag hade lovat att kika förbi Hammarbybacken på förfest. Soft stämning och fantastisk utsikt så jag stannade i två timmar. Hann med 15 vändor, totalt 1140 höjdmeter och 11 km.

Klättring for dummies

För att nå 8000-meterstoppen kommer jag att behöva klättra. Så långt är jag med. Men jag har förstått att det finns väldigt många typer av klättring. Frågan är vilka jag måste lära mig och bli riktigt bra på. En snabbgoogling gav följande resultat:

1. Sportklättring - Låter allsidigt. Den ska vi titta närmare på.

2. Isklättring - Nog fan är Himalaya isigt alltid. Det blir till att lära sig.

3. Artificiell klättring - Den dag jag får för mig att gå upp på ett konstgjort berg, så absolut.

4. Inomhusklättring - Verkar tryggt och varmt. Helt klart en bra början.

5. Klippklättring - Känns spontant mer Sly i Cliffhanger än jag i Tibet.

6. Via ferrata - Vad har ett portugisiskt tvättmedel med klättring att göra?

7. Alpin klättring - Visste inte att man gjort en klättringsstil av slutscenen i Sound of Music.

8. Trekking - Jo tack, vandra långt ska det tränas på ordentligt.

9. Expeditionsklättring - Är det typ som trekking fast med ett trangiakök också?

10. Traditionell klättring - Som klättring var förr. Och förr var det bättre. Den kör vi på.

11. Friklättring - Låter vackert! Man gör som man vill utan några krav. Det vill jag testa.

12. Bigwall-klättring - Låter sådär amerikanskt påhittigt. Pass på den tills vidare.

13. Fasadklättring - Jag vill lätt bli som Björn Kjellman, gärna också med Per Oscarsson som mentor.

14. Bouldering - Det här har jag sett. Man kryper omkring som en snigel på ett stort stenblock. Det verkar kul.

Wassberg för en dag

Så där! En dag med förfrysta tår och ett skägg fyllt med isigt blåbärssnor måste vara bra träning. Förra gången jag stod på ett par skidor hade jag inte fyllt tvåsiffrigt men jag kommer ihåg att jag gillade doften av gran och ramlade i varje nedförsbacke.

Varför ska du göra det här?

Det är lika bra att förekomma och svara på frågan som jag nu konfronteras med dagligen. Förutom programförklaringen till höger, som jag tycker fångar själva essensen av hur jag ser på äventyr och utmaningar, så ska jag ge er tre svar till.

1. "Because it´s there". Det var svaret som bergspionjären George Mallory gav när han på 20-talet fick frågan varför han till varje pris skulle upp på Everest topp. Och det är samma svar jag hittar i mig själv. Finns det en magnifik bergskedja från vilken man kan blicka ut över hela världen, ja då vill jag upp på den.

2. Håll i er, för nu går vi från ett enkelt svar till ett våldsamt svulstigt. "I choose to go to the Himalayan peaks. I choose to go to the Himalayan peaks... not because it is easy, but because it is hard, because that goal will serve to organize and measure the best of my energies and skills." Props to my man JFK för bra underlag.

3. För att få uppleva storslagna ögonblick måste man tänja på sina egna gränser. Sedan länge är min förhoppning att någon gång få uppleva det Pavarotti fick vara med om under ett par sekunder i Los Angeles 1994. Spana noggrant in hans blick mellan 2.58 och 3.03 när han plötsligt får en tete-a-tete med Gud.

Dags att bli ägd

"Om du äger mer än sju grejer så äger grejerna dig"

Jag vet inte vem som myntade talesättet men sannolikt var det nån okänd buddhist eller typ Vargtass i The Macahans. Skitsamma egentligen, jag gillar det. Jag har nämligen väldigt svårt för grejer i största allmänhet. Dom tar mest plats. En säng, ett par tennisracketar och en kastrull är i sak allt jag känner ett konstant och vardagligt behov av. Men jag har förstått att det krävs en hel del grejer för att kravla sig uppför ett högt berg.

Så imorgon ska jag inhandla två nya grejer. På listan står vandringsdojor och ett par aptestiklar. Dom senare hänger man upp i taket och klänger i för ökad styrka i rygg och bål.

Mot 8000 meter

Så här ligger det till i korthet. Jag älskar utmaningar som får själen att brinna och mår som bäst när jag får känna mig som en 6-åring - naiv, nyfiken och nonchalant snorig. Så vad gör man då? Jo, man klättrar upp för ett av världens högsta berg.

Grunden är lagd. Jag har skaffat helskägget och jag har börjat stödgoogla på Himalaya. Nu tänkte jag fylla i resten av luckorna så att jag om något drygt år kan stå där på toppen med en förfryst pung och sönderbränd sherpa vid min sida.