Allt är naturligtvis väldigt spännande att följa på avstånd. Men det jag uppskattar mest är den fragmenterade rapporteringen. Dagarna utan blogginlägg är dom bästa. När man inte har en aning om vad som händer där borta. Som markpersonalen måste ha känt när Apollo 13 gick in i orbit bakom månen. Vad gör dom i radioskuggan? Sitter dom och spelar skitgubbe eller försöker dom laga en trasig syretub med lypsyl och eltejp? Man vet ingenting.
onsdag 7 oktober 2009
Ett inställt blogginlägg är också ett blogginlägg
Nostalgin släpper inte stryptaget på mig. I detta nu ligger Annelie Pompe och Johanna Öhrn i ett igensnöat tält i baslägret på 5700 meter vid foten av Cho Oyu. Där ligger dom och ruvar och kan inget annat. Väntar på ett fönster då vädergudarna slutar leva rövare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.Hej Rickard, det är jag som "spökskriver" Johannas blogg och ville bara säga att jag kan hålla med dig om att i informationsflödets pauser kan man få plats med egna tankar.
SvaraRaderaDet är lite som det där russinet dom talar om inom "mindfulness", att man istället för att proppa i sig näve efter näve med russin, så kan man ta ett enda russin och undersöka hur det verkligen ser ut, luktar, känns, smakar o.s.v.
Äh...vet inte varför jag associerade till det, men tack för kommentaren.