Snabbare, högre, starkare

Idag hände något fullständigt unikt som sannolikt aldrig kommer att upprepas. Jag blev bäst i hela världen på något. En berusande och svindlande känsla även om det bara handlade om ett spel på telefonen där jag som snajdig mus skulle fånga ostbågar med min vespa.

Det fick mig dock att komma ihåg något jag lovat mig själv. Att försöka komma med i de Olympiska spelen. Det är en pojkdröm jag fortfarande har och som jag vill ge en ärlig chans. Jag tar gärna några år av mitt liv för att kanske komma med i en trupp och få tävla under de olympiska ringarna i Pierre de Coubertins anda. Optimalt är om jag kan flytta till ett exotiskt litet land där invånarna är gästvänliga men har ypperligt dåligt bollsinne.

I hela mitt liv har jag försökt att omge mig med människor som är lite bättre än jag på olika sätt och på olika saker. Det blir liksom roligare då. Och att få delta bland de allra bästa i världen vore därför helt fantastiskt.